Din dörr är nu stängd.

Du skrev att du saknade mig och frågade om vi kunde ta en fika någon dag. Då vill jag fråga dig. Vart var din lojalitet när dina brytna löften tog sönder mitt hjärta? Vart var dina tårar när mina ögon rann över? Vart var ditt hjärta  när mitt hjärta gick isär? Kan du ta bort mörket som du målade över min själ? Kan du laga löftena som du bröt? Kan du gråta tårarna tillbaka till mitt leende? Kan du rengöra smärtan från mina ådror? Kan jag lita på att du kan dyka ner i ett djup som du redan stulit? 
 
Om det är min förlåtelse du vill ha, så varsågod, den är din. Den är inte till dig, utan för mig själv. Ta den och gå din väg, men vänta inte på mig. Dörren du stängde är nu mera låst och nyckel har jag kastat bort till sjunde himlen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0