.

Det är som vilket beroende som helst. Du kan inte vara utan det. Du vill inte vara utan det. Och det är så jävla orättvist att man ska behöva vara beroende av någonting som dödar en. Det kommer alltid att vara som tusen kvinar i hjärtat. Olidligt. Ibland oundvikligt.

 

Att vara lycklig är kanske inte det viktigaste. Folk skriver inte om hur kompitala det är eller noveller om deras delade livsmål eller deras stimulerande konversationer. Den bästa kärleken är den galna och det är skillnad på bra kärlek och äkta kärlek. 

 

Vad han och jag har är äkta kärlek. Det är komplicerat, intensivt och uppslukande. Oavsett hur mycket vi bråkar kommer kärleken alltid finnas där. Jag menar hur viktigt är lite lycka jämfört med det?