.

Jag vet den fruktansvärda känslan när man sitter på golvet nedanför sängen och kipar efter luft, ber till han där uppe att det onda bara ska ta slut. Att alla tårar som man inte hade någon aning om att man besatt aldrig slutar att forsa nerför sina egna kinder. Det är på riktigt och det är nu det händer, man tror att man ska dö. För han tog inte bara sönder ditt hjärta, utan han rev sönder hela bröstkorgen påvägen. Lämnade allt och dig lika enkelt som man lämnar en färdig rökt cigarett, bortkastad och glömd. 

 

Men vet ni vad, vi alla klarar det. I det skedet så fanns det absolut ingenting som jag inte hade gjort för att bli hans igen, men det hade inte spelat någon roll hur många cigaretter jag skulle rökt, det skulle aldrig hjälpt ett skit. För det var aldrig upp till mig. Vilket är det absolut bästa, för i just det skedet kunde jag vända. För förr eller senare så är det starkaste man kan göra är att våga vara svag. För då har man sett sitt värsta jag, och kan bara bli starkare.