.

Jag kan inte beskriva hur det känns att inte veta men att bara tro. Att överanalysera, att övertänka och att tro för mycket av vad som kanske är hela sanningen. Jag vet inte heller vad jag tycker är värst, att du ljuger om det och låtsas varje dag att ingenting har hänt eller att du gör det som om det vore okej.

 

 

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte om allt är fejk eller om de du säger faktiskt är sant. Jag vet inte varför jag kan orka ge dig så mycket av mitt liv och min tid. Jag vet inte hur mer jag själv orkar av det här. Jag vet bara att jag älskar dig och jag vet att utan dig komemer jag inte att fungera.