.

Jag har gjort det så många gånger. Jag har sagt det så många gånger och det har hänt alldeles för många gånger. Stannat kvar. Du var aldrig nöjd, du hittade alltid brister och du visste precis vad du kunde kräva. Krävde, det gjorde du, satan vad du krävde. Jag tror inte att jag kan räkna på en hand hur många gånger jag någonsin fick någonting av dig tillbaka. Men kärlek gör en blind, och jag kunde inte för allt i världen vända mig om och gå. 

 

En dag orkade jag inte längre, jag orkade inte sitta och vänta på dig. Jag orkade inte gå sönder en dag till. Jag orkade inte se en till bit av mitt hjärta slitas ut. Så jag ställde mig upp, kollade mig i spegeln och sa till mig själv att vänd dig inte om nu utan gå bara ut och försök hitta dig själv och någon som vill vara med dig. 

 

Idag mår jag bra. Jag hittade någon, jag älskar honom kanske inte som jag älskade dig, men han är här och det är inte du. Du var aldrig här som han är. Jagg fortsätter fortfarande att titta mig i spegeln varje dag och jag har inte en enda dag vänt mig om.