.

Något hade förstört hans hjärta så han var mer eller mindre tvungen att förstöra mitt. Kanske inte för att han ville utan mer för att han inte hade nåt val. Han lät mig förlora för att jag skulle lära mig att vinna. För tillslut så kommer det ett ögonblick i livet där man bara måste acceptera och gå vidare, hoppas och inte för en sekund kolla tillbaka.

 

 

Bara le och försöka ignorera och glömma smärtan, bara släppa allt som en gång var. Jag kommer att bli okej, det kommer vi alla. Vi behöver bara vänta på ögonblicket. 

Ju mer vi försöker tvinga oss till att vara lyckliga, desto mer förvirrade blir vi. Och sedan känner vi längre inte igen oss själva. Istället ler vi bara och försöker vara precis så lyckliga som vi önskar. Tills vi faktiskt förstår, att lyckan har funnits där hela tiden. Den finns inte i drömmar eller hopp, utan i det vi redan känner till, det bekväma.